Shoot me down, but I won't fall. I am titanium
Jag känner att det verkligen är dags att börja blogga igen. Jag älskar att skriva när jag är inspirerad och det finns inga bättre inspirationstillfälle än när något riktigt bra, sjukt, galet eller hemskt har hänt. Något värt att sätta ner i ord helt enkelt. Anledningen till att jag inte skrivit sen i början av sommaren/våren är för att den har varit underbart grym. Länge sedan jag hade en så bra sommar. Ändå fram tills nyligen levde jag i detta lyckorus (tack vare en speciell anledning) men också för så mycket annat spännande som hänt.
Men nu, nu sprack det fina som fanns, så det bästa jag kan göra är att skriva om det och försöka få ner allt fint jag velat skriva hela sommaren, men som jag inte gjort för att jag var rädd att det skulle bli sant eller förstöras om jag uttryckte det i ord.
men nu välkomnar jag dig min fina lilla blogg och älskling, nu är det du och jag igen! Måste bara säga att denna kväll är jag lite ledsen, inte arg, bara ledsen. Men nästa inlägg ska innehålla nåt mycket roligare.
Hejdå du. och hejdå bloggen. behöver säga hejdå på något sätt och ska försöka hitta ett sätt. Men jag kommer aldrig glömma denna somma, never. sjukt.
